Om

Bönde gård är från början en jordbruksfastighet, klassisk med bostadshus, lagård och mark. Idag är den avstyckad, och bostadshuset och marken sålda. Jag och min man Kave köpte den ombyggda lagården av min pappa och hans fru. När jag var liten hade de mjölkkor, höns och en och annan gris. Ja, och självklart hästar.

Idag har korna fått ge plats åt ett stall med fem boxar. Det fd hönshuset är en liten men jättemysig uthyrningslägenhet. Fd sädesmagasinet, blev en lägenhet i två plan där vår son Elias och min bror Tim bor. På höloftet ovanför stallet bor vi, Lisa,Kave och Alva. Den gamla gödselplattan blev en gemensam uteplats. Vi har byggt en lösdrift i vinterhagen där alla hästarna bor på vintern. Anlagt en ridbana med belysning. Vi älskar den här gården, den inspirerar vår familj och för oss tillsammans vidare mot nya äventyr. All vår tid går tillbaka till gården och hästarna. Vi reser aldrig någonstans, för vi behöver inte det. Kommentarer från människor som besöker gården brukar vara – åh här vill jag stanna ;)
Här bor förutom alla människor och hästar även två hundar. Birk & Doris. Åtta prima råttfångare ( katter ) och tre kycklingar. Tydligen skall vi bli självförsörjande på ägg… fast först måste vi bygga ett nytt hönshus – Det får bli nästa projekt.

// Lisa

Lisa

Det är jag som är Lisa Raufi. Jag äger och bor på gården tillsammans med min man Kave, och våra barn. Alva 10 år, och Elias 21 år. Här bor också en av mina bröder, Tim.

Min mamma Cicki bor på granngården. Hon har förstås också egna islandshästar. Det är en lyxig tillvaro, att dela sitt intresse med sina föräldrar. Jag hoppas att mina barn ska känna detsamma.

Jag har haft egna hästar i 30 år. Min första häst var ett Gotlandsruss som hette Frigge, honom fick jag njuta av i nästan 20 år. Han lärde många barn att rida under sin livstid.

Jag tycker om alla hästraser, och har ägt både ponnyer och ridhästar. Jag har tävlat i distansridning och hoppning. Westernridningen har också alltid legat mig varmt om hjärtat. Men för tio år sedan köpte jag min första islandshäst, ett äldre sto som komplement till min ridhäst. Jag ansåg mig själv vara en god ryttare med känsla för takt. Jag fick ompröva min kunskap! Det lilla stoet hade fem gångarter istället för tre. Och när jag var med på min första clinic för en islandsinstruktör öppnades en ny värld. Jag sålde min stora westernhäst, och köpte en ung stark valack – Ljósi från Madkullen. Han påminner om Frigge, han är min bästa vän. Under åren har det blivit flera islänningar på gården. Hela min familj rider aktivt, hästarna som går i vår verksamhet är familjemedlemmar allihop.

Vi gör ofta utflykter och långritter tillsammans.

Mina hästar är det käraste jag har. Och jag tolererar aldrig hårda ord i mitt stall. För trettio år sen var det mycket prat om att visa sig ”stor & stark” gentemot hästen, när allt du behöver göra är att be hästen. Våra hästar går inte på ett strikt led på ridturerna, jag har också märkt att det kan ”lyfta” en häst som är ranglåg i hagen, att tex få vara ledarhäst på turerna. Kommentarer jag får från ridande gäster är t.ex. – Dina hästar är så glada och harmoniska att rida! Det värmer att höra.

Jag tar emot vana ryttare i första hand på alla våra turer. Men jag tycker mycket om att hålla ridlektioner och lära människor att upptäcka ridningen. Min specialitet är nog människor som har ridit, men förlorat självförtroendet. Med mina äldsta och tryggaste hästkompisar, vågar jag nästan lova – att tillsammans kan vi hitta det igen.

Varmt Välkomna till Raufi islandshästar

// Lisa

Hunden Birk

Jag heter Birk och är född 2010.

Min mamma är schäfer och min pappa är en isländsk fårhund. Jag får ofta höra att jag är världens bästa hund, och det är jag också. Jag kan följa med på huur långa ridturer som helst. Jag kollar så att alla hästar är med, när vi passerar vägar och dyl.. Springa med till Lausviken är min favorittur. Springa i det långgrunda vattnet, det är livet. Jag är tydligen måttet på om hästarna kan galoppera eller inte, jag springer ofta före och då kan Lisa se att om jag tex börjar simma då är det för djupt för kusarna. Lisa har alltid med en smörgås i sadelväskan som är bara till mig. Hon är min bästa vän!

Jag jagar aldrig djur som skuttar fram under ridturen, har jag förresten sagt att jag är världens bästa hund ?! Nåt annat som är väldigt roligt här på gården är när tvåbeningarna kastar pinnar, då brukar jag showa lite och visa mina hopptrix, då blir alla jätteimponerade. Jag är blygsam och ödmjuk.

Jag skäller nästan aldrig! Bara när det kommer folk, och när folk åker……alltså mest hela tiden. Jag är en vääldigt bra vakthund nu när jag tänker efter.

Jag hoppas att du kommer i sommar så att du får det stora nöjet att träffa mig! För jag är väldigt trevlig också. Gud va bra jag é ;)

Soliga hälsningar Birk